Färdiga Kapitel 24

Jonas öppnade ögonen, han kände en brännande smärta ila igenom kroppen, han stängde ögonen igen. Han öppnade dem igen och kollade runt i det lilla rummet, väggarna hade en varm brun färg. Det stod en sliten svart stol i ena hörnet, och det luktade riktigt unket om den. Jonas satte sig upp och smärtan högg i magen, han ställde sig upp trots smärtan. Han började långsamt gå mot den lilla vita dörren, men innan han hann komma fram så öppnades dörren. Det var hans mamma, hon var klädd i en vacker blommig klänning. Jonas var tillbaka i Enahanda.
- Du är vaken, sa hon mjukt och log.
- Ja, sa Jonas förvirrat.
- Du har varit borta i två månader, sa hon inte lika mjukt denna gången.
- Hur har jag hamnat här igen? frågade Jonas surt över att han misslyckats med att fly.
- För två dagar sen hittade vi dig utanför dörren, du var avsvimmad, sa hon.
- Var är Gabriel? frågade Jonas oroligt.
- Han dog i samband med din flykt, sa hon ledsamt och en tår rann försiktigt ner för hennes kind.
Jonas kunde knappt tro det, Gabriel var död och det var hans fel. Han visste att det var en stor risk att fly, men att Gabriel skulle dö, det hade han inte tänkt på. Han började snyfta häftigt och kunde knappt andas. Jonas mamma kramade om honom hårt, men det hjälpte inte, han ville bara hålla om Gabriel. Efter en stund släppte Jonas sin mamma  misstänksamt. Hon hade en klänning, folk har aldrig klänning i Enahanda. Några minnen kanske hade släppts fria ändå? Men borde inte äldrekommittén tagit hand om det vid detta laget? Det var skumt, de måste ha märkt att folk hade minnen igen. De borde ha tagit hand om minnena vid detta laget eller hade något hänt med äldrekommittén?
- Varför har ni minnen, varför har inte äldrekommittén stoppat minnena? frågade Jonas lite orolig över svaret.
- När minnena släpptes fria bröt det ut i totalt kaos och äldrekommittén kunde inte stoppa det, de försökte verkligen men det gick inte, sa hans mamma.
- Så är det lugnt nu eller? frågade Jonas.
- Nej, inte direkt det är fortfarande väldigt överväldigande med allt, suckade hans mamma.
- Har minnesbevararen hjälpt er lite i alla fall? frågade Jonas hoppfullt.
- Ja, han har gjort så gott han kan men han visste att det skulle bli svårt för alla, suckade hon lågt.
- Var är han nu? viskade Jonas svagt.
- Kom med mig, sa hon med ett svagt leende.
De gick ut ur rummet tillsammans, Lily stod i hallen med hans pappa. Jonas sprang fram och kramade om dem båda och log stort. De gick vidare ut till köket, där satt han. Minnesbevararen gick fram till Jonas skrattandes och kramade om honom hårt. Jonas fylldes av lycka trots allt hemskt som har hänt. Jonas var glad att vara tillbaka i Enahanda.

Färdiga sammanfattningen

Den utvalde skriven av Lois Lowry.

Den utvalde handlar om Jonas. Han bor i ett samhälle som heter Enehanda. I Enehanda är alla neutrala, de har inga känslor och de ser inte färger. Det är ett väldigt strikt samhälle där man måste prata om sina känslor varje dag, fast dom pratar egentligen inte om några starka känslor, det är egentligen väldigt svaga känslor. Det finns väldigt mycket regler. Han bor där med sin familjeenhet, som består av hans mamma, pappa och syster Lily. Alla famljeenheter ser likadana ut. Det finns en mamma, en pappa och ett eller två barn. Jonas pappa jobbar på nybarnscentert, där han tar han tar hand om barnen som inte fått en familjeenhet än. Alla barnen är uppdelade i årskurser till exempel 9, 10, 11.

Varje år i december har de en ceremoni, där alla årskurserna får till exempel en cykel eller en ny jacka. Jonas och de andra tolvorna får ett jobb eller där är det en uppgift. Jonas blir vald till den nya minnesbevararen, ett väldigt speciellt yrke.

När Jonas får reglerna till sitt arbete så inser han att det väldigt annorlunda än de andra jobben. Jonas börjar sin utbildning och på redan första dagen får Jonas ett minne om snö. När han ska få minnet så lägger sig på mage utan tröja på en säng och minnesbevararen lägger händerna på hans rygg och för över minnet. Medan har får minnet hamnar han på ett ställe med snö och får uppleva minnet själv.  Efter ett tag tar Jonas pappa hem en liten pojke hem till dem för att han sover dåligt så han får sova hemma hos Jonas familjeenhet, han heter Gabriel. Jonas fortsätter sin utbildning, fortsätter få minnen. Han får veta saker som ingen annan i samhället får veta och börjar inse att något är fel. Så Jonas och minnesbevaren gör upp en plan för hur dem ska kunna ändra detta. Men vid middagen en kväll får han reda på något som gör att planen ändras drastiskt.

Kapitel 24 - Utkast

Jonas öppnade ögonen, han kände en brännande smärta ila igenom kroppen, han stängde ögonen igen. Han öppnade dom igen och kollade runt i det lilla rummet, väggarna hade en varm brun färg. Det stod en sliten svart stol i ena hörnet, och det luktade riktigt unket om den. Jonas satte sig upp och smärtan högg i magen, han ställde sig upp trots smärtan. Han började långsamt gå mot det lilla vita dörren, men innan han hann komma fram så öppnades dörren. Det var hans mamma, hon var klädd i en vacker blommig klänning. Jonas var tillbaka i Enahanda.
- Du är vaken, sa hon mjukt och log.
- Ja, sa Jonas förvirrat.
- Du har varit borta i två månader, sa hon inte lika mjukt denna gången.
- Hur har jag hamnat här igen? frågade Jonas surt över att han misslyckats med att fly.
- För två dagar sen hittade vi dig utanför dörren, du var avsvimmad, sa hon.
- Var är Gabriel? frågade Jonas oroligt.
- Han dog i samband med din flykt, sa hon ledsamt och en tår rann försiktigt ner för hennes kind.
Jonas kunde knappt tro det, Gabriel var död och det var hans fel. Han började snyfta häftigt och kunde knappt andas. Jonas mamma kramade om honom hårt, han släppte henne misstänksamt, hon kramade honom det hade hon aldrig gjort förr. Och klänningen hon hade på sig vad hade han missat? Hade han inte misslyckats hade dom fått minnena ändå? Lily kom smygandes in i rummet, även hon iklädd en blommig klänning. Jonas tittade på dom båda,
- Varför har ni blommiga klänningar på er? frågade han.
- Varför inte, vi får äntligen ha på oss vad vi vill, sa Lily och log lite.
- Betyder det att ni har fått minnena också, sa Jonas sammanbitet.
- Ja dom kom den dagen du försvann, ingen märkte det först, men sen började alla få känslor som vi aldrig känt förut, sa hans mamma.
- Hjälpte minnesbevaren er? frågade Jonas.
- Ja så fort han märkte det så berättade han för alla att vi skulle få minnen, sa hon och log.
- Han hjälpte oss alla med minnena och vi tackar han för det, sa Jonas pappa medan han kom in i rummet.
Jonas började gå mot dörren, förbi hans pappa och ut ur rummet. Han kollade runt deras hem var mycket färggladare, det var varma toner på väggarna i hela huset, han gick ut i köket och där satt han, den gamle minnesbevararen, Jonas sprang fram och kramade honom. Han var inte död.

Reflekterande text utkast

Den utvalde får mig att tänka på hur mycket man egentligen borde uppskatta allt man har, bra och dåligt. Man kan ju inte uppskatta dom bra sakerna om man inte har några dåliga saker. Jag tycker att Enahanda påminner lite om dagens samhälle, man ska passa in och alla ska vara likadana. Man ska välja rätt annars riskerar man att bli utstött eller mobbad. Jag tror att det Lois Lowry menar med boken är att om vi inte är försiktiga så kanske världen slutar som Enahanda på grund av krig eller något sådant. Jämför man Enahanda med Sverige så ser det väldigt annorlunda ut, Sverige har kullar, olika väder och alla gör misstag, det är ingen perfekt värld.

Nackdelarna med Enahanda är man får inte välja något själv, gör man något fel  och man har inga ’‘riktiga’’ känslor.  Fördelarna är att det är inga krig, du behöver inte göra några jobbiga val själv. Du behöver inte oroa dig för att hamna i bråk för det finns inga konflikter.
  Jag tror bokens budskap är att vi ska vara försiktiga med våran framtid.

Sammanfattning - Utkast

Den utvalde skriven av Lois Lowry.

Den utvalde handlar om Jonas. Han bor i ett samhälle som heter Enehanda. I Enehanda är alla neutrala, dom har inga känslor och dom ser inte färger. Det är ett väldigt strikt samhälle där man måste prata om sina känslor varje dag och det finns väldigt mycket regler. Han bor där med sin familjeenhet, som består av hans mamma, pappa och syster Lily. Alla famljeenheter ser likadana ut. Det finns en mamma, en pappa och ett eller två barn. Jonas pappa jobbar på nybarnscentert, där han tar han tar hand om barnen som inte fått en familjeenhet än. Alla barnen är uppdelade i årskurser till exempel 9, 10, 11.

Varje år i december har dom en ceremoni, där alla årskurserna får till exempel en cykel eller en ny jacka. Jonas och dom andra tolvorna får ett jobb eller där är det en uppgift. Jonas blir vald till den nya minnesbevararen, ett väldigt speciellt yrke.

När Jonas får reglerna till sitt arbete så inser han att det väldigt annorlunda än dom andra jobben. Jonas börjar sin utbildning och börjar få lite minnen. Efter ett tag tar Jonas pappa hem en liten pojke hem till dom för att han sover dåligt så han får sova hemma hos Jonas familjeenhet, han heter Gabriel. Jonas fortsätter sin utbildning, fortsätter få minnen. Han får veta saker som ingen annan i samhället får veta och börjar inse att något är fel. Så Jonas och minnesbevaren gör upp en plan för hur dom ska kunna ändra detta. Men vid middagen en kväll får han reda på något som gör att planen ändras drastiskt.