Syror!

 En syra är ett ämne som lämnar vätejon (H+). Syror kan ge otäcka frätskador och kan även lösa upp metaller. Därför har oftast flaskor med syra varningssymboler.

Det finns svaga och starka syror.
Svaga syror

Dom svaga syrorna är ättiksyra/Etansyra (CH3COOH) som änvänds inläggning av t ex gurka, eller som del i förnsterputs. Sen finns det citronsyra (C6H8O7) som används vid matlagning för surgörning eller i en del konserveringsmedel. Ett kännetecken för citronsyra är att det är surt, det finns i bland annat citron, apelsin och lime.
Myrsyra/Metansyra: Man kan känna syran när man håller handen över en myrstack. Myrorna avger denna syra som ett försvarssystem.
Kolsyra: (H₂CO₃) används i läsk

Starka syror
Svavelsyra: (H2SO4) är en av dom starkaste syrorna och används som vätska i bilbatterier.
Saltsyra: (HCl) är egentligen en gas. Denna löses i vatten och saltsyra bildas. Saltsyran ryker ofta vilket är ett resultat av att syran lämnar vätskan som gas. Gasen kan återigen bilda små droppar med saltsyra. I vätskan finns det fria vätejoner och kloridjoner.
Salpetersyra: (HNO3) Förvaras mörkt för den sönderdelas i solljus. Syran har en förmåga att gulfärga proteiner. Detta kan visas om en droppe landar på nageln. Efter en stund så blir nageln gul. Då syran reagerar på oädla metaller avges gaser som kallas för nitrösa gaser. Dom är rödbruna och är mycket giftiga.

Det finns en regel som heter SIV, regeln som säger att man alltid ska hälla syra i vatten. Anledningen till detta är för att om man häller en droppe vatten i syran så blir det omedelbart varmt och det kan övergå till gasform. Om detta skulle ske så är risken att vattendroppen skvätter upp och ta med sig syra. Stänk kan därför överraska personen som blandar. Häller man istället syran i vattnet så undviker man detta.